Om gatufoto

Tankar om gatufoto.

Att fotografera människor på gator och offentliga miljöer är spännande, och intressant men svårt. I synnerhet på små orter. 

Gatufotografi har fascinerat dokumentärfotografer ända sen artonhundratalet. Tack vare deras arbete kan vi hundra år senare fascineras av spännande annorlunda gatuscener från en tid då det var ett mer brokigt folkliv än i dagens Sverige. Man kan utan överdrift säga att intresset för gatufoto har exploderat i Sverige kanske därför att nästan varje individ har en kamera eller mobiltelefonkamera och det tas dagligen miljontals bilder på människor i gatumiljö. Med en knapptryckning kan dessa publiceras i bloggar och andra sociala medier. Gatufotointresserade samlas i städer och tätorter och gör tillsammans så kallade photowalks. Det förekommer att jättemånga samlas och vandrar genom gatorna och fotograferar varann och okända människor.

Personligen föredrar jag oftast att på egen hand gatufotografera eftersom jag tycker det är lättare att fokusera på vad som händer om man slipper hålla kolla på eventuella kompisar. Jag tycker att de mest intressanta bilderna är de som väcker frågor, eller berättar en historia, men det kan räcka med att människors klädesel, bilar, hus och affärer är annorlunda.

I Sverige är det lagligt att fotografera på gator och i offentliga miljöer. För mej är det viktigare att respektera varje individ och om det är en människa som visar att han/hon inte vill vara med på bild så avstår jag. Likaså om det finns risk att bilden kommer att uppfattas som förnedrande. Jag smygfotograferar aldrig, utan håller kameran öppet. De flesta människor verkar inte bry sig.


Många av dagens och gårdagens gatufotografer omgärdar gatufotograferande med en mängd oskrivna regler. Man får exempelvis inte arrangera situationer, personerna skall vara okända för en och man får inte tilltala dem. Mina gatubilder är aldrig arrangerade men jag tycker att en bra bild är en bra bild oavsett hur den kommit till.

Många gatufoton tagna av fotografer som blivit kända anses ha ett konstnärligt värde, kanske med all rätt. Ofta är dessa foton tagna i vackert ljus och dessutom både välkomponerade och fint kopierade. Dessa bilder kan betinga mycket höga priser på utställningar och auktioner eftersom de är mycket eftersökta av samlare av fotografisk konst.

De flesta gatufotografier föredrar att presentera sina fotografier i svartvitt. Kanske av tradition. Kanske betraktas det som svårare att lyckas med färg. Gatulivet kan ofta vara väldigt rörigt och i såna fall blir en svartvit bild betydligt lugnare i sitt uttryck än en färgbild.